Kategoriarkiv: Uncategorized

Substantiverat particip

I morse på kulturnyheterna reflekterades över varför man kommit att säga ”en slav” och inte ”en förslavad” . Många vägar öppnar sig när man ska söka svaret. En kan vara att fundera över strategier för begreppsbildning, och om/varför det ligger närmare till hands att skapa begreppet ”slav” än ”förslavad”.

161011 Att tala med kolon

Anne Sofie von Otter sjunger italienska barockstycken i bakgrunden, präglade av samma stämning som oktoberdagen utanför:  skönt lugnande vemodig, fri från pockande.

Min inledande mening innehåller ett kolon och det vill jag skriva om idag. För senast vid partiledardebatten för någon dag sedan fick jag anledning att tänka på det här med att ”tala med kolon”, som jag kallar det. Kolontal verkar ha blivit vanligare. Det innebär huvudsatsstruktur, satsradning.

Jag ska ge ett exempel. Istället för bisats får ni tänka er att det kommer in ett kolon: ”Frågan är: Vad tycker väljarna?” och inte ”Frågan är vad väljarna tycker”.

Och utan att ha gjort någon statistik var det för mig särskilt framträdande i Anna Kinberg Batras inlägg, men det förekom hos alla talare. Den enkla anledningen till att man väljer den strukturen kan man tänka sig är för att det blir tydligare, mer effektivt. Frågan, för ofta är det just när man vill poängtera en fråga, blir tydligare.

Jimmy Åkesson använder inte den här strukturen lika ofta, tycktes det mig. Är det fler med mig, månntro, som upplever honom korrektare, lite mer skriftspråksmässig (om vi nu antar att draget mest hör talspråk och retorik till)?

Slutligen, om det här är en trend, vad innebär det för översättare när vi ska återge dialog?

Qui och que?

Svenskan är ett språk med fast ordföljd, och vi svenskar kan hamna fel om vi inte är medvetna om våra språkliga vanor, särskilt om det dessutom är pronomen inblandade. Jag vill genom ett experiment med en Prousttext fästa uppmärksamheten på relativpronomenen qui  (subjektsform) och que (objektsform), som gärna utlöser översättningen ”som”.  Först den franska originalmeningen:

Nous voudrions savoir son nom qui du moins pourrait nous permettre de la retrouver, et qui peut-être est tel qu’elle mépriserait le nôtre, les parents dont les ordres et les habitudes sont dses obligations et ses habitudes, la maison qu’elle habite, les rues qu’elle traverse, les amis qu’elle rencontre, ceux qui, plus heureux, viennent la voir, la campagne où elle ira l’été et qui l’éloignera plus encore de nous, ses goûts, ses pensées, tout ce qui certifie son identité, constitue sa vie, frappe ses regards, contient sa présence, emplit sa pensée, recoit son corps. (Marcel Proust, Contre Sainte-Beuve, s. 80-81.)

Inga större problem med översättningen av den markerade delen, qui är subjekt och den nominalfras som står efter blir objekt, precis som på svenska.

”Vi skulle vilja ha vetskap om hennes efternamn vilket åtminstone gav oss möjligheten att återfinna henne, och som kanske är sådant att hon skulle förakta vårt, om föräldrarna vars befallningar och vanor är hennes plikter och vanor, om huset där hon bor, gatorna hon korsar, om vännerna hon träffar, om dem – än lyckligare – som besöker henne, om det landskap hon åker till på sommaren och som avlägsnar henne ännu mer från oss, om hennes tycken, hennes tankar, om allt det som styrker hennes identitet, skapar hennes liv, träffar hennes blickar, rymmer hennes närvaro, fyller hennes tanke, undfår hennes kropp.”

Gör vi så experimentet med att ändra ordet qui till que, måste vi vid översättning till svenska antingen flytta objektet från objektsplatsen efter predikatet till subjektsplatsen före predikatet, alternativt göra om till passiv:

Aktiv: ”allt det som hennes identitet styrker, hennes liv skapar, hennes blickar träffar, hennes närvaro omfattar, hennes tanke fyller, hennes kropp undfår.”

Passiv: ”styrks av hennes person, skapas av hennes liv, träffas av hennes blickar, omfattas av hennes närvaro, fylls av hennes tanke, mottas av hennes kropp.”

Att ordföljden för oss har en stark ställning när det gäller att identifiera objekt och subjekt påminns i alla fall jag om i fallet med de här meningarna. Det är så lätt att missta ett que för ett qui, men när man sedan upptäcker sitt misstag fortsätter de båda tolkningarna gärna sitt liv. Vilket för övrigt valet av verb redan väckt . En tröst är att särskilt i det här avsnittet skulle den här ”kontrapunktiska” tolkningen varit helt i linje med Proust.

 

Att översätta en stil

Som översättare är det lätt att hamna på ordnivå; funderingarna fram och tillbaka om vilket svenskt ord som bäst fångar originalordets alla valörer tar över. Men hur mycket medveten tankekraft ägnas till att analysera stil? Det talas visserligen relativt ofta i översättarsammanhang om att översätta en ”röst”, men konkretion i de sammanhangen hör till ovanligheten.

Inte heller jag kan nu på rak arm redogöra för exempel i ämnet, men jag vill börja fundera mer kring översättning av de högre språknivåerna. Det här är alltså en maning till mig själv att söka faktiska exempel som kan bli inledning till en diskussion.