Månadsarkiv: juni 2015

Vad gör man med alla substantiv? (4)

Jag tar tillbaka det där om att låta substantiven vila ett tag. Här kommer ännu ett förslag på lösning där jag laborerar med (men kanske inte slutgiltigt väljer) frågebisats för att lösa upp substantiv. Titta på den här meningen hämtad ur Simone de Beauvoirs Det andra könet. Först en mer ordagrann översättning, med i stort sett samma satsstruktur som originalet:

Cela lui donnait le vertige de sentir à la fois sa contingence et sa nécessaire coïncidence avec son histoire.

Det här är vad som händer om man översätter ord för ord:

”Det gav henne svindel att på en och samma gång känna sin slumpmässighet och sitt nödvändiga sammanträffande med sin historia.”

Det blir rätt svårbegripligt, vill jag hävda, med alla dessa substantiv staplade på varandra i slutet av meningen. Vad är de för satsdel, jo hela sa contingence et sa nécessaire coïncidence avec son histoire är objekt. Vi kan alltså försöka med att göra om till frågebisats alternativ att-sats. Observera också vad som händer med det framförställda adjektivattributet  och med prepositionskonstruktionen:

”Det gav henne svindel att känna hur/att hon både var en slump och att  sammanträffandet mellan henne och hennes historia var nödvändig.

För symmetrins skull väljer vi här kanske att-sats för båda substantivfraserna, men jag ville visa på att det åtminstone i det ena fallet är möjligt med en frågebisats.