Månadsarkiv: november 2014

Satsföljd 2, orsak med sambandsmarkören ”comme”

Jag citerade Marcel Proust i det förra inlägget. Han påstod att det naturliga var att presentera orsaken före verkan.  Jag skrev också att det fanns anledning att som översättare pröva om det stämmer, och väckte tvivel i och med att man ofta vid översättning från franskan får meningar som börjar med det inte alltid passande ”eftersom”.

Man kan konstatera att när den franska orsakssatsen börjar med comme inleder denna alltid meningen.  Comme utlöser gärna ”[efter]som” och det kan ibland kännas litet avigt att börja med. Här kommer ett förslag på hur den faktiska ordningen på innehållet i en kausalmening bibehålls genom två ändringar. Först källtexten:

Mais comme le mari prend à charge sa femme et les enfants de celle-ci, il arrive aussi qu’il recoive des frères de l’épousée une rétribution. (S. de Beauvoir, Le deuxième sexe, Folio, s. 124).

En ordagrann översättning blir något i stil med:

”Men eftersom mannen tar ansvar för sin fru och dennas barn, får han ibland också ett bidrag från den bortgiftas bröder .”

Inget egentligen att klaga på,  och med tanke på vad som står innan kanske det här är en följsam översättning, vill jag gardera mig med. Men för att fullfölja mitt resonemang vill jag visa en annan lösning. Den lösningen innebär att:

1) den första satsen presenteras som ett påstående

2) sambandsmarkören flyttas ned till den andra satsen (och de grammatiska rollerna ändras):

”Mannen tar ansvar för sin fru och dennas barn, och därför får han ibland ett bidrag från den bortgiftas bröder.”

Vill man behålla den grammatiska rollstrukturen kan man skifta satsordningen (men lämna kvar subjektet som nomen i inledningssatsen):

”Ibland får mannen ett bidrag från den bortgiftas bröder, eftersom han tar ansvar för sin fru och deras barn.”

 

Tankar om orsak och verkan

Ordföljden på  orsak- respektive verkansatsen i en mening är ämnet för dagen. Eftersom jag gillar Marcel Proust tänkte jag citera honom:

Il est arrivé que Mme de Sévigné, comme Elstir, comme Dostoïevski, au lieu de présenter les choses dans l’ordre logique, c’est-à-dire en commençant par la cause, nous montre d’abord l’effet, l’illusion qui nous frappe.” (La Prisonnière,  Folio classique, Gallimard, s. 364)

”Madame de Sévigné kan ibland, liksom Elstir och liksom Dostojevskij, låta bli att framställa något i logisk ordning, det vill säga genom att börja med orsaken; i stället visar hon först verkan den illusion som frapperar oss.(Gunnel Vallqvist översättning s. 408 i Bonniers pocketupplaga).

Den beläste Proust hävdar alltså att det normala i franskan är att orsaken anges före verkan. Som översättare av franska måste man i alla fall ställa sig frågan om det verkligen också gäller för svenska. Ofta vid orsak och verkan-meningar får man när man översätter rakt av från franskan en mening som börjar med det lite uppstyltade ”då”. Kanske försöker man istället med ett ”eftersom”, men det fungerar inte heller riktigt bra. ”Eftersom” brukar markera orsakssamband med något tidigare nämnt.

Tänk litet på satsordningen i orsak och verkan-meningar innan jag kommer med mina exempel.

 

Frasföljd, bestämningar

I dag funderar jag lite kring bestämningar och hur de ska ordnas i meningen. Först den franska meningen:

À Caen, avant de reprendre le train pour Paris, Diane acheta avec l’autorisation de Richard, un ordinateur portable et sa valisette.

Jag översätter direkt och låter alla komman stå kvar:

”I Caen, innan hon tog tåget till Paris, köpte sig Diane med Richards tillåtelse, en bärbar dator och en liten väska till den.”

Varför kan meningen uppfattas som otymplig, eller rent av osvensk? Jo, det blir lite mycket kringinformation om var och hur att hålla i minnet, innan vi kommer fram till vad/vem det talas om. Eller annorlunda uttryckt, meningen uppfattas som framtung, eftersom den inleds med två satsdelar före predikatet, där det normalt inte brukar finnas mer än en (två adverbial).

En annan sak är att satsens subjekt vid första förekomsten omnämns med pronomen, ”hon”, och först därefter med med ett nomen, ”Diane”, vilket är ganska vanligt i franskan, men inte särskilt lättsmält på svenska. Det kan man visserligen korrigera med en växling, men man kan också välja att sätta ”hon”-satsen sist:

”I Caen köpte Diane sig med Richards tillåtelse en bärbar dator och en liten väska till den, innan hon tog tåget till Paris.”

Vad har vi gjort? Jo, flyttat ett av adverbialen (här tidsadverbialet) till sin vanliga plats sist i frasen). Sedan har vi förstås tagit bort de ”franska” komman som avgränsar adverbialen.